Sidor

lördag 19 oktober 2013

Tusen Tranor - Yasunari Kawabata

Någonstans fladdrar ett tygstycke förbi med ett mönster av de tusen tranorna. Men hon med tranorna är ogripbar. Tranan är en symbol för livslångt äktenskap och det är inget som huvudpersonen ens vill ha just nu. Han är fortfarande ung och på väg att bryta sig loss och gå fullt in i ett liv som en mer modern japansk man. Ett hus med ett te-rum som möglar och en trädgård som växer igen. Men Kikuji är trots det bunden vid minnet av sina föräldrar och av sitt hus och av de tre kvinnor som besöker det.

Chikako var för ett kort tag faderns älskarinna, i bokens början beskrivs hur Kijuji i en glimt får se hennes stora födelsemärke på bröstet. Hon är märkt, och beskrivs som giftig och intrigerande. Hon står för den tradition Kikuji vill bort ifrån. Dom två andra kvinnorna är Fru Oota, faderns och sedan sonens älskarinna, och hennes dotter Fröken Oota. Kikuji ser i henne Fru Oota och romanen utvecklas till en berättelse om förväxlingar, övertagande av identiteter och förväntingar. Inte förrän det kanske är försent ser Kikuhi att hon i själva verket är mer än sin mor. Hon är likt honom en ung kvinna som försöker bryta sig loss.
I mitten av allt en teceremoni som har till syfte att förhöja förfiningen av ögonblicket, att rena, likt en meditation men blir istället en fälla. Detaljerna är få men får en alltför djup betydelse. Varje brott mot konventionen är ett brott mot familjen och tillslut måste en kopp krossas och begravas.

Den här boken är skriven 1949 och översatt från tyska och inte från japanskan. Den kom ut 1966 i Sverige och bara 3 år senare, i 1969 fick Kawabata Nobelpriset i litteratur. Det är en kort roman på bara 165 sidor och även om man kan läsa ut den på en afton tror jag romanen tjänar på att läsas långsamt och med eftertanke - lite som en teceremoni. Jag ger den 4 stjärnor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar