Kawabata - Kyoto

Den fulla titeln är egentligen 'Kyoto eller De unga älskande i den gamla kejsarstaden' Jag fuskar och lägger helt enkelt upp delar av baksidestexten istället för att återberätta handlingen:

"Boken kretsar kring tyghandlaren Sato och hans fosterdotter Chiëko. Scenen är det gamla Kyoto och dess omgivning, i skildringen friskt levande med cederskogar, tempel, väverier, festprocessioner, geisha- och teaterkvarter. Chiëko vet om att hon är hittebarn, men en dag träffar hon en flicka som är hennes fullständiga avbild - hon är också tvilling! Enligt japansk tradition anses det olycksbådande såväl att vara ett "utsatt" barn som att vara tvilling"

Det är en roman som ursprungligen publicerades som avsnitt i en tidskrift, man kan lätt föreställa sig hur eftersom kapitlen speglar årstiderna och dom olika traditionella högtiderna.  Kyoto på 50 eller 60 talet känns väldigt långt borta, tempot ett helt annat, liksom människornas temperament. Allt går i sakta mak med värdighet, ibland lite för stilla. Ett lustigt fenomen är det ständiga betraktandet av naturen. Att ta en bussresa för att titta på cederträd eller kamferträd. Det finns även ett omnämnande av 'dödsmässan med pumpor' vilket i alla fall får mig att tänka på Halloween, men firades verkligen Halloween i Japan så tidigt?

En sak jag gillade med boken var beskrivningen av obin, som är det breda sidenbandet som används som skärp till en traditionell kimono. I många fall är det obin som är den mest påkostade delen i en klädsel.

Jag ger Kyoto bara 3 stjärnor, den känns helt enkelt lite för långsam.

Lives of girls and women

Precis dagarna innan Svenska Akademin tillkännagav nobelpristagaren i litteratur för 2013, hade jag plockat upp den här boken, den enda romanen av Alice Munro. Hon är ju känd för sina noveller men även i en roman som här så är varje kapitel ett litet avslutat stycke, se den som en samling noveller som alla kretsar runt Del Jordan i den lilla hålan Jubilee i södra Canada. Det är just efter andra världskriget och livet förändras både i stort och smått. Som flicka bor familjen ute vid 'The Flats road' men sen flyttar dom i alla fall över vintern in a staden. Mer och mer bryts banden mellan familjens medlemmar, brodern och pappan bor kvar vid farmen och mamman och Del i staden. Till och med deras språk blir olika. Samtidigt förändras även samhället, kvinnor har tillgång till preventivmedel och är överhuvudtaget friare.

Men visst är det lite en sorg med att alla bryter upp ur barndomens idyll.

But they were connected, and this connection was plain as a fence, it was between us and Uncle Benny, us and the Flats Road, it would stay between us and anything. It was the same as in the winter, sometimes, when they would deal out two hands of cards and sit down at the kitchen table, and play, waiting for the ten o'clock news, having sent us to bed upstairs. And upstairs seemed miles above them, dark and full of the noise of the wind. Up there you discovered what you never remembered down in the kitchen - that we were in a house as small and shut-up as any boat is on the sea, in the middle of a tide of howling weather. They seemed to be talking, playing cards, a long way away in a tiny spot of light, irrelevantly; yet this thought of them, prosaic as a hiccough, familiar as breath, was what held me, what winked at me from the bottom of the well as I fell into sleep.

I näst sista kapitlet (Baptizing) där Del faller för en baptist som i en stark scen försöker 'döpa' henne i älven och just i det ögonblicket, när han håller hennes huvud under vatten och hon vägrar ge sig och kämpar för att inte drunkna så hittar hon sin inre styrka igen efter som hon säger det ha varit 'confused by love'
Nu tror jag att jag ska läsa en av hennes novell-samlingar. Kanske 'Runaway' som jag har på min kindle. Jag ger i alla fall den här boken 4 starka stjärnor. ****

Tusen Tranor - Yasunari Kawabata

Någonstans fladdrar ett tygstycke förbi med ett mönster av de tusen tranorna. Men hon med tranorna är ogripbar. Tranan är en symbol för livslångt äktenskap och det är inget som huvudpersonen ens vill ha just nu. Han är fortfarande ung och på väg att bryta sig loss och gå fullt in i ett liv som en mer modern japansk man. Ett hus med ett te-rum som möglar och en trädgård som växer igen. Men Kikuji är trots det bunden vid minnet av sina föräldrar och av sitt hus och av de tre kvinnor som besöker det.

Chikako var för ett kort tag faderns älskarinna, i bokens början beskrivs hur Kijuji i en glimt får se hennes stora födelsemärke på bröstet. Hon är märkt, och beskrivs som giftig och intrigerande. Hon står för den tradition Kikuji vill bort ifrån. Dom två andra kvinnorna är Fru Oota, faderns och sedan sonens älskarinna, och hennes dotter Fröken Oota. Kikuji ser i henne Fru Oota och romanen utvecklas till en berättelse om förväxlingar, övertagande av identiteter och förväntingar. Inte förrän det kanske är försent ser Kikuhi att hon i själva verket är mer än sin mor. Hon är likt honom en ung kvinna som försöker bryta sig loss.
I mitten av allt en teceremoni som har till syfte att förhöja förfiningen av ögonblicket, att rena, likt en meditation men blir istället en fälla. Detaljerna är få men får en alltför djup betydelse. Varje brott mot konventionen är ett brott mot familjen och tillslut måste en kopp krossas och begravas.

Den här boken är skriven 1949 och översatt från tyska och inte från japanskan. Den kom ut 1966 i Sverige och bara 3 år senare, i 1969 fick Kawabata Nobelpriset i litteratur. Det är en kort roman på bara 165 sidor och även om man kan läsa ut den på en afton tror jag romanen tjänar på att läsas långsamt och med eftertanke - lite som en teceremoni. Jag ger den 4 stjärnor.